Betydelse av Fottvagningen [099]

Det är passande vid denna tid på året att tänka djupt på Herrens Påsk. Denna kortare uppsats täcker aspekterna rörande fottvagningsceremonin. Var skall vi börja? Ni har alla iakttagit det faktum att den mänskliga naturen att om en speciell handling lyckas er så säger ni "utmärkt" och tänker inte mer på det. Men om det misslyckas er så börjar ni fråga er själva "varför?" och i att göra detta så lär ni er. Paulus gjorde just detta.

Aposteln Paulus skrev till kyrkan i Korinth och det brevet finns bevarat i Bibeln för vår lärdom och rättande. Paulus hade upprättat kyrkan i Korinth några år tidigare och brevet verkar ha skrivits kort före Herrens Påsk. Korinth hade bekymmer med attityder som var direkt relaterade till de hedniska religioner från vilka folket kom.

Vi som en ung kyrka kan ha liknande problem. Kontemplation över vissa frågor i det brevet kommer att hjälpa oss att förbättra vår förståelse och på så sätt göra den kommande Herrens Påsk mer betydelsefull. Själviskhet, stolthet och ambition - "Jag är " syndromet – summerar detta. Detta hade tydligen växt bortom det acceptablas gräns i Korinth och visade sig vid herrens Nattvard.

Första Korinthierbrevet och vi läser något av vad Paulus sade i kapitel 11 verser 17-22.

17 När jag ger denna föreskrift kan jag inte berömma er för era sammankomster, som snarare skadar än gagnar. 18 Först och främst har jag hört att ni delar upp er i grupper när ni möts i församlingen, och det tror jag delvis är sant. 19 Det måste till och med finnas olika partier bland er, så att det visar sig vilka av er som är att lita på. 20 Men vid era sammankomster går det inte att hålla Herrens måltid,21 för var och en tar genast för sig av sin egen mat, och den ene sitter hungrig medan den andre har druckit sig berusad. 22 Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Bryr ni er inte om att det är Guds församling? Skall de som inte har något behöva skämmas? Vad vill ni jag skall säga, skall jag berömma er? Nej, för det här får ni inget beröm.

Det verkar som att i sammankomsten för Herrens Nattvard så följde kyrkan i Korinth den på ett sätt efter den hedniska högtiden vilket fick Paulus att kommentera angående självhävdande – frossande och druckenhet. Den andliga betydelsen och symboliken hos brödet och vinet bortsågs ifrån helt och hållet.

Med kunskap i hänseende kan det ses att kyrkans problem härstammade från att de inte förstod betydelsen av fottvagningsceremonin, vilken Jesus instruerade sina lärjungar att utföra innan ätandet av brödet och vinet. Johannes ger oss en klar bild av den händelsen. Var vänliga gå till Johannes evangelium 13:1-17.

1 Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet. 2 De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. 3 Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. 4 Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. 5 Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. 6 När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: ”Herre, skall du tvätta mina fötter!” 7 Jesus svarade: ”Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.” 8 Petrus sade: ”Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!” Jesus sade till honom: ”Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig.” 9 Då sade Simon Petrus: ”Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet.” 10 Men Jesus sade till honom: ”Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla.” 11 Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena. 12 När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: ”Förstår ni vad det är jag har gjort med er? 13 Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. 14 Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15 Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er.16 Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. 17 Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så.

Fottvagning är för oss en privat sak och ceremonin av att få dina fötter tvättade är en ovanlig händelse. Men i den antika världen var det en del av hälsande och gästfrihet vid platser där man uppehöll sig en tid och genomfördes på alla samhällets nivåer.

Människor bar sandaler eller ingeting alls och som följd a detta blev deras fötter leriga och smutsiga.

I rika hem var det de tjänare som hade lägre rang som utförde denna uppgift. Det är direkt jämförbart med att torka dina skor på dörrmattan eller, som vissa europeer gör i detta land, ta av skorna och lämna dem utanför.

När Jesus tog en handduk och började tvätta lärjungarnas fötter var det helt utanför deras förväntningar. Här var deras mästare som tvättade deras fötter. Jesus valde att göra det som ett exempel på vilken sorts attityd som vi skulle ha. Det är en handling av ödmjukhet.

Lärjungarna spenderade en hel del tid kontemplerande över vem som skulle få vilket arbete i kungariket som framgår av Markus evangelium 10:35-45.

35 Jakob och Johannes, Sebedaios söner, gick fram till honom och sade: ”Mästare, vi vill be dig om en sak.” –36 ”Vad vill ni att jag skall göra för er?” frågade han. 37 De svarade: ”Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene till höger och den andre till vänster.” 38 Jesus sade: ”Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?”39 De svarade: ”Ja, det kan vi.” Jesus sade: ”Den bägare som jag dricker skall ni få dricka, och det dop som jag döps med skall ni döpas med. 40 Men platserna till höger och vänster om mig kan jag bara ge dem som har bestämts därtill.”41 När de andra tio hörde detta blev de förargade på Jakob och Johannes. 42 Jesus kallade till sig dem och sade: ”Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. 43 Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, 44 och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. 45 Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

Tankar om Kungariket med en självisk ambition dominerade lärjungarnas sinnen. Ett annat exempel finns upptaget i Lukas evangelium 22:24-27.

24 Sedan kom de att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste. 25 Då sade han till dem: ”Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare. 26 Men med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren. 27 Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som er tjänare.

I deras kultur så föraktades tjänande och ödmjukhet – som attributen för goda slavar. Ödmjukhet var en svaghet. En man ställning i samhället var en spegling av hans kontroll och inflytande över andra. För Jesus, deras mästare, att utföra det låga arbetet av fottvagning vände helt och hållet på deras värdesystem. Från Jesus handling uppfattar vi att ödmjukhet och tjänst är ett krav för frälsning.

Se Filipperbrevet 2:3-4 och Första Johannesbrevet 3:16.

Filipperbrevet 2:3-4 3 fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. 4 Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras.

Första Johannesbrevet 3:16 Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna.

Så vi ser att det inte endast är tjänst och ödmjukhet utan även villighet att ge upp våra liv för våra bröder så som Kristus gjorde och vad hans handlingar förutspådde i samtalet som finns upptecknat i Johannes evangelium 13:6-7.

6 När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: ”Herre, skall du tvätta mina fötter!” 7 Jesus svarade: ”Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.”

Vad Kristus gjorde är väldigt klart och tydligt för oss nu, men inte för apostlarna vid den tiden. Kontemplera symboliken då ni läser stycket från Johannes evangelium 12:1-8.

1 Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. 2 Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. 3 Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. 4 Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: 5 ”Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?” 6 Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. 7 Men Jesus sade: ”Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. 8 De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.”

Maria smörjer Jesus fötter med dyrbar olja som var använd för att förbereda de döda för begravningar. Judas av Iskariot klagar över spillan (kostnaden för oljan var en årslön), symbolik för att vårt varande och varelse är köpt och den årliga aktsamheten av ritualen om bröd och vin. Jag tror att det vore rimligt av det vi läst att säga att apostlarna inte ville inse profetian att deras älskade mästare snart skulle dö.

Tänk tillbaka på stycket i Johannes evangelium 13:4, 12. Handlingarna och samtalet finns upptecknade.

Johannes evangelium 13:4 Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet.

Johannes var inspirerad att använda det grekiska ordet "tithenai", termen för ‘lägga åt sidan’, när han skrev om denna händelse. I kapitel 10, 11, 15, 17 och 18 används detta ord när det tecknar Kristi uttalanden om att lägga sitt liv åt sidan för lammet.

Johannes evangelium 13:12 När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig tillbords igen sade han till dem: ”Förstår ni vad det är jag har gjort med er?

Johannes använde det grekiska verbet ‘lambenei’ (att ta upp) till att beskriva Kristi återklädande.

I kapitel 10, 17 och 18 används "lambenei" till att beskriva Kristi myndighet att ta upp sitt liv igen. Kristi beskrev i förtid sit självoffer och sin uppståndelse.

I verserna 6-10, finns Jesus konversation med Petrus upptecknad. Petrus är indignerad på att hans mästare vill tvätta hans fötter och säger "Du skall aldrig tvätta mina fötter ".

Det verkade inte rätt för Petrus att hans mästare skulle tvätta hans fötter.

Jesus svarade "Om jag inte tvättar dig så har du ingen del i mig ".

Genom att ta del i symboliken om fottvagningen så förnyar vi vårt deltagande i Kristi uppståndelse, ämbete och arvedel.

Petrus svarade: "Herre, inte bara mina fötter utan också mina händer och huvud".

Jesus svarar "Han som är badad behöver endast tvätta sina fötter, men vara helt ren, men inte alla av er ". För Jesus visste att Judas skulle förråda honom.

Kristus sade att efter att ha blivit tvättad i dopets vatten så hade våra synder före ångern blivit förlåtna, och vi behöver inte döpas varje gång vi syndar. Men syndar gör vi och vårt behov regelbunden rening symboliseras i våra smutsiga fötter – lortade på vår resa i vår intention att vandra Guds väg men förirrade i sankmarken. Vi faller till korta även om vi går framåt och behöver förlåtelse.

Deltagandet i fottvagningsceremonin varje år förnyar och gör oss återigen hängivna till vår omvändelse och reningen vi erhöll genom vårt dop.

Som slutsats kan vi se att tvättandet av varandras fötter förbereder oss för brödet och vinet. Det påminner oss om den korrekta, ödmjuka och ångerfulla attityden (en ånger som fördjupas år efter år) som vi måste ha när vi kommer inför Gud: inte som de i Korinth. Tänk på vilka vi är, var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Guds nåd och kärlek gentemot oss skall förbereda en värdig attityd till att ta symboler av brödet och vinet.

Där annat icke anges är bibelöversättningar från år 2000 svenska översättning

PO Box 369, WODEN ACT 2606, AUSTRALIA